3 dagar efter premiären!

Ja nu är premiären förbi och på marknadsavdelningen har vi fullt upp med alla recensioner! Dom ska hittas på nätet, läsas, begrundas och tas hand om på olika sätt. Det är både Tv, Radio och tidningar.

Man känner sig ganska tom och ihålig efter en sån urladdning och en så häftig dag med hela invigningen och sen två premiärer dessutom. Mycket pappersjobb väntar och under tiden, då och då tittar jag tillbaka på repetitionsperioden som finns dokumenterad i bilder.

Vilken tid vi har haft! Titta gärna på några av dom 140 bilerna som vår fotograf Patrik Gunnar Helin lagt upp på sin hemsida http://ketchup.se
Vi hade inte plats för alla i vår marknadsföring.

Imorgon är det dags för andra föreställningen.
Det var allt för nu från Tina marknad

För trött men skriver lite ändå

Nästan där...
Fullständigt utmattad efter att ha jobbat löjliga timmar de senaste veckorna.
Missade mitt blogginlägg förra veckan pga av detta..
Det matas på med nya saker som ska göras hela tiden och kommer inte sluta förän på lördag.
Nu hoppas jag att målet är nått dock för jag orkar inte mer ändringar nu.
Blod verkar vara den mardröm som följer mig mest just nu.
Hoppas Lars gillade testet med blodet jag uppfann igår annars kommer vi ha den skitigaste, blodigaste nybyggda teatern på planeten efter den här föreställningen.
Och jag vill inte ta smällen för det!

Här får ni två kollage med bilder från de senaste veckornas provsminkningar och tester.

Första mask repetitionen förra veckan:

Mycket av detta kommer ni aldrig att få se.... De har strukits...
Lite ledsen för en del av dem som jag gillade men jag är inte chef här.


Bilder från idag:


En dagsfärsk slaktad kanin, självmordsärr och lite otäckingar.
Och Lena och Sara så klart.
Pojkarna får ligga under otäckingar!

Och lugna nu, kaninen är av silikon!

Lars, mask och peruk

En vecka kvar!
Så var det äntligen dags för den första publiken att se en repetition av hela föreställningen. Det var igår, lördag kväll. Väldigt spännande och helt fantastiskt att se publiken komma strömmande över Järntorget till oss. Det var drygt 100 personer inbjudna med relation till oss som jobbar på teatern. Vi behöver publiken för att prova allt. För oss är det mesta nytt i det fina nyrenoverade huset. Alla publikvärdar behöver publik för att se att allt flyter på som planerat. Caféet som är nytt behöver också testa att kakorna faller i smaken. Peter Kumlin håller i trådarna. Kvällen till ära så hade han ordnat magnifika morotskakor som dessutom hade varsinn pyttedesignad morot som dekoration. Allt är vackert, även kakorna!

Föreställningen är så vacker! Igår var också det dags för fotografering för pressbilder. Vår fotograf Patrik Gunnar Helin har följt arbetet och dokumenterat under några veckors repetition så vi har lärt känna honom. Lars tycker om hans bilder. Det gör vi alla! Nu var det dags för sista fotograferingen. Alla verkade trygga med att ha honom med på scenen och i kulisserna. Över 2400 bilder blev det. Nu återstår att välja 8 av dessa - tidskrävande och spännande! Om två dagar ska dom publiceras på vår hemsida under pressinfo. Det är högt tempo och väldigt kul på jobbet! Hoppas snart att vi får in några få bilder i bloggen så ni kan få en smygtitt!
Fortsatt trevlig helg från Tina på marknad

Konsten att andas...

Djupa andetag innan jag öppnar dörren till mitt hem efter ännu en arbetsdag.Hår och kropp täckt av partiklar från snö,aska och glitter.Armarna tatuerade med blodiga sår.Upplöst,utmattad,ljusskygg.Försöker få fatt i konturerna av min egen kropp.Det ordlösa som tagit mig i besittning.Hemma.Jag,38 år,äter middag med min familj och hoppas att det inte läcker för mycket.Hoppas att min 5-åriga dotter känner igen sin mamma.Att jag trots det som kräver så mycket just nu,ändå ska lyckas finnas där för henne.Klär dockor,diskar,borstar tänder,viker tvätt.Fortfarande så nytt för mig,detta att få ihop familjeliv med teatern.Saktar ofta stegen hem..Måste hinna förstå vem jag varit och vem jag ska bli.Arbetet kräver.Premiären närmar sig obönhörligt.Jag älskar att vi fortfarande befinner oss i ett sökande,ett kreativt famlande,att rummet känns vidgat,öppet,såväl det yttre som det inre.Men FAN vad det kostar.Letar oavbrutet sätt att behålla mig själv intakt i det kreativa KAOS som råder.ALLT och lite till ska lösas.NU.Andas,andas.Närvaro hela vägen.Kosta vad det kosta vill.
/ Sanna Hultman