HALVTID

Nu är vi halvvägs. Nu har vi förbrukat halva vår repetitionstid, nu är det sex och en halv vecka kvar till invigningen av den nya Folkteatern. Sex och en halv, vecka. Trettiofyra arbetsdagar. Trettiofyra. Dagar ja. Sen kommer ju nätterna till, och då är vi helt klart hemma. Det blir ju i praktiken sextioåtta dagar. Plus den tid vi aldrig riktigt räknar, den tid vi bara andas, äter och liksom bara lever och förbereder oss. Innan nästa dag...

Ja. Just det. Det finns dock en portal, i tid och namnlös rymd utgjuten, ett gränsland som i mänskor sitt jordiska mönster har vävt.

Drömmen. Gränslös i allt.

Där har vi några hundra , tusen år till, och sakta börjar Aiskylos krypa oss allt närmre, och med fantasins härolder han äntligt står oss bi...

" Nu har jag återvänt, nu är jag hemma", säger Orestes , "äntligt" hemma för att sörja och hämnas sin mördade pappa.

Ikväll hade vi fest på teatern.Jag hade inte sett nånting av vare sig salong eller scen och jag vet egentligen inte vad mina förväntningar i så fall var, men det var verkligen som att komma hem till nånting främmande, jag kände inte alls igen mig, och HERREGUD i himmelen va underbart!!!

Allt som varit i vägen i foye'n var borta.Teatern står äntligt öppen och ren. Nu kan man man känna sig hemma.Nu tror jag att teatern på allvar kan flytta ut på Järntorget..

Parallellt med repetitionerna av Orestien har jag regisserat Mölndalsrevyn. Det är min femte revy med denna extremt begåvade ensemble. Efter premiär var det att dyka direkt in i Orestien igen. Är det då nån skillnad mellan Revy,fars och tragedi? Ja, jag vore väl idiot om jag påstod att så inte vore fallet. Nu är jag en idiot och hävdar att den grekiska tragedin och den folkliga revyn i sin form är väldigt lika, det som skiljer är innehållet och utgången. Finns det nån som omfattar både den djupaste tragedin och den vassaste, sjuka humorn så är det Lars Norén. Jag tror att de närmsta åren kommer att bli jävligt roliga..

Ett hämndgirigt släkte från Hellas

som med yxhugg och mord lät sig fällas

ville med denna pjäs

laga mordbouillabaisse

och att alla i Styx skulle ställas.

Schüss.

Erik Ståhlberg.

Nu börjar det kännas att det närmar sig!

Det känns just nu som att man försöker lära sig att jonglera men har jätteuselt bollsinne.
Sen för att göra det extra svårt så använder man 25 bollar samtidigt.
Hur går det?? Så där...

Det händer mängder av saker hela tiden och man dras mellan att titta på repetioner och att få sina skulpturer och formar färdiga. Man vill båda men om inte formarna blir klara blir det inga masker och det är fakta!

Jag har arbetat som maskör i 20 år men aldrig gjort så här mycket mask i en enda föreställning förr. Det är helt hysteriskt mycket att göra och februari kommer att bli mycket övertid.

Munkaveln som jag haft på mig får med tillstånd nu släppas lite och jag får säga vad mina bilder föreställer. Skönt för det var tråkigt att säga "får inte säga..."
Ni som besöker oss här på bloggen msåte ju få nåt extra!

På några av de äldre blogg bilderna ser ni en flintskallig människa. Detta är en hämndgudinna som scenen kommer att krylla av i sista akten när de kryper upp ur marken för att döma Orestes och Elektra. Mysigt!

På den här bilden ser ni de första utkasten av Orestes maskering i första akten innan han visar vem han är (topp höger) och en grov skiss på Guden Apollon som kommer att bli helt omänsklig och lite alien lik (topp mitten).

I mitten till höger ser ni min kollega Linda Bill som skulpterar på Eriks Orestes maskering.

Center ser ni mig som provar Budbärarens avhuggna arm som jag byggt.
Utan kostymen ser den ut som en stor skinkstek men med kostymen som Lisa Hjerten designat och Magdalena Nilsson med team sytt upp funkade den underbart!
Det var härligt att få se allt tillsammans!

Sen nere till höger ser ni en uppkladdning av en skulptur som jag nu kan stryka!
Hurra nåt togs bort och det gör lite möjligare att hinna med allt som måste vara klart om en månad när vi har första mask repetitionen. Men än känns det långt borta.....

Igår och idag så har vi suttit med Lars Norén och haft enskilda masksamtal med alla skådespelare och det har känts så skönt att få höra vad alla haft att säga och samtidigt få presentera vad man själv tänker. Ibland har jag tänkt rätt andra gånger har jag varit käpprätt åt, ni vet.
Men det har varit kreativa samtal och även om det är fyra timmar sen det sista mötet avslutades så är jag fortfarande uppe i varv och det snurrar i huvudet.

På fredag ska jag ta en liten paus och åka på maskmässa i London för att se om jag hittar några nya härliga material som jag kan använda i pjäsen. Se lite roliga föreläsningar och nån oskyldig pilsner på kvällen går nog inte att undvika.
Nåväl, nästa vecka hörs vi igen med ny inspiration och fördubblad arbetsvilja efter mässan!

Lars Carlsson
Mask och Perukavdelningen

Orestien eller?

Hela skallen full av jamber. Synd att det inte handlar om hexameter , tänker jag, min gamla greklärare sa att hexameterns fallande rytm passar särskilt bra för götaborgare. Prova med: Sjung Gudinna om vreden som brann hos Peliden Achilleus till exempel. Haken är nu att dramerna är skrivna på jambiskt versmått. Eller mer korrekt; Zilliachus finlands-svenska översättningar är det i alla fall. Med andra ord går det uppåt. Värre. Och Orestien är ju minst sagt ett drama. Verkligen. Eller tre. Folk dör som flugor på jambiska versfötter. Stigande uppåt. Prövar läsa Agamemnon på Mumin-svenska. Det funkar lysande. Känner mig som Hemulen. Tänker plötsligt på att Zilliachus var från Viborg, denna före detta nästa största staden i Finland numera i Ryssland; f.d. sovjetunionen. Här bråkas det om förlorade landsändar här och var i världen men icke ett ord om Karelen. Tänker på försoning i motsats till hämnd. Försoningskommissionen i Sydafrika. Tänker på Nordirland. Rwanda. Är försoning möjlig.? Kan det oförlåtliga förlåtas?
Hybris, övermod den största synden. Måttfullhet, den största dygden. Landet Lagom var det 400-talets (före Kristus!) Aten? Fast det är väl alltid en jävla skillnad på teori och praktik. Då med. Men att vara medveten om att vi har både mörker och ljus inom oss.
Åkte förbi Nya gamla Ullevi och tänkte på atensk teaterpublik. 400 år före Kristus alltså. Som en kunnig fotbollspublik. En välskriven motstrof kunde väl uppskattas som en snyggt överskruvad frispark i första krysset. Kanske. Sen tävlade man ju faktiskt i dramatik. Teatersport?
Man tänker överhuvudtaget mycket tillsammans med Aiskylos. Svårt finna samtida svenska författare. Kring 800-talet(efter Kristus!!) producerade vi alla fall runstenar i Mälartrakten. En tröst för en västkustbo är att norrmännen kom igång med stenristandet redan på 300-talet! Men att kunna filosofera kring samhällets roll som en Aiskylos är vi väl fortfarande inte mäktiga. Eller? Kanske i Norge. Läser GP och funderar varför Stockholmare har så svårt för Norge. Eller så är jag bara fördomsfull. Sparta vs Aten? Aten producerade tragöder, filosofer, matematiker. komediförfattare och militärer. Sparta producerade militärer. Enbart. En demokratisk lärdom, eller?
Som sagt man tänker mycket med jamber klättrande runt i skallen på en. I stigande rytm. ” Å, Gudar, tar min väntan aldrig slut”. Det skall va’ premiär nån gång i mars. Efter Kristus!

Kim Lantz

Hätska hämndeandar.

Det är ett fantastiskt språk i Orestien. En av dem som igår var här på vår öppna repetition beskrev intrycket som "en opera utan musik". En beskrivning som jag är böjd att hålla med om. Det är ett böljande bildrikt språk som med sin rikedom lyckas beskriva både hätska hämndeandar och lyckan över att åter hälsa saknad och älskad broder.

Idag var det dags för skådespelarna att för första gången arbeta med gestaltningen av nämnda hämndeandar. Hur låter dom? Hur rör dom sig? Frågorna hopade sig och skådespelare befann sig spridda över scen i olika konstealtioner och i förvridna ställningar. Knäskydd delades ut till samtliga deltagare och det var ett sant nöje att sitta på första rad för att bevittna dagens repetition.
Fortsättning följer..

Vid pennan idag/
regiassistent Sofia Palmström

Pussel

Det är kallt. Tur att vi dansar varje morgon, en långsam och en snabb så man blir varm. Jag längtar tillbaka till teatern och vår loge med toalett, dusch och en liten soffa . Fast det är nåt kul med den här storfamiljsformen också. Hela tekniken och delar av administrationen sitter i olika hörn och jobbar och alla skådespelare övar text, sitter och mumlar och tittar in i sina egna hjärnor. Någon provar kläder och kommer ut och visar, man får en pusselbit här och en där. Några från Chalmers kommer och vi vet att inne på scenen prövar man ett "trolleri". Det är många som arbetar mot samma mål, med sin del, och först när alla bitar finns kan man se vad det skall bli för bild av pusslet.
I dag har vi fått sista delen i trilogin, Eumeniderna, i version tre. Mycket text att tränga in i och förstå. Jag känner mig obildad, blandar ihop alla historier jag läst och hört om grekiska gudar och kungar. Men den 13 mars skall allt vara glasklart, tror jag,,,,,

Ulla Svedin

Mer formar

Det är så mycket helgdagar nu så man tappar kollen på dagarna. Slut med det nu tills påsk!

Onsdag 6/1, trettondagen, jag borde nog inte jobbat idag men det blev så ändå eftersom jag jobbar från min egen ateljé så jobbar man så fort lusten slår till.
Så idag blev det en form av Lena B Nilsson ansikte som jag ska skulptera nånting på snart.
Mer om det sen.

Lars Mask och peruk