onsdag 20 januari 2010

Orestien eller?

Hela skallen full av jamber. Synd att det inte handlar om hexameter , tänker jag, min gamla greklärare sa att hexameterns fallande rytm passar särskilt bra för götaborgare. Prova med: Sjung Gudinna om vreden som brann hos Peliden Achilleus till exempel. Haken är nu att dramerna är skrivna på jambiskt versmått. Eller mer korrekt; Zilliachus finlands-svenska översättningar är det i alla fall. Med andra ord går det uppåt. Värre. Och Orestien är ju minst sagt ett drama. Verkligen. Eller tre. Folk dör som flugor på jambiska versfötter. Stigande uppåt. Prövar läsa Agamemnon på Mumin-svenska. Det funkar lysande. Känner mig som Hemulen. Tänker plötsligt på att Zilliachus var från Viborg, denna före detta nästa största staden i Finland numera i Ryssland; f.d. sovjetunionen. Här bråkas det om förlorade landsändar här och var i världen men icke ett ord om Karelen. Tänker på försoning i motsats till hämnd. Försoningskommissionen i Sydafrika. Tänker på Nordirland. Rwanda. Är försoning möjlig.? Kan det oförlåtliga förlåtas?
Hybris, övermod den största synden. Måttfullhet, den största dygden. Landet Lagom var det 400-talets (före Kristus!) Aten? Fast det är väl alltid en jävla skillnad på teori och praktik. Då med. Men att vara medveten om att vi har både mörker och ljus inom oss.
Åkte förbi Nya gamla Ullevi och tänkte på atensk teaterpublik. 400 år före Kristus alltså. Som en kunnig fotbollspublik. En välskriven motstrof kunde väl uppskattas som en snyggt överskruvad frispark i första krysset. Kanske. Sen tävlade man ju faktiskt i dramatik. Teatersport?
Man tänker överhuvudtaget mycket tillsammans med Aiskylos. Svårt finna samtida svenska författare. Kring 800-talet(efter Kristus!!) producerade vi alla fall runstenar i Mälartrakten. En tröst för en västkustbo är att norrmännen kom igång med stenristandet redan på 300-talet! Men att kunna filosofera kring samhällets roll som en Aiskylos är vi väl fortfarande inte mäktiga. Eller? Kanske i Norge. Läser GP och funderar varför Stockholmare har så svårt för Norge. Eller så är jag bara fördomsfull. Sparta vs Aten? Aten producerade tragöder, filosofer, matematiker. komediförfattare och militärer. Sparta producerade militärer. Enbart. En demokratisk lärdom, eller?
Som sagt man tänker mycket med jamber klättrande runt i skallen på en. I stigande rytm. ” Å, Gudar, tar min väntan aldrig slut”. Det skall va’ premiär nån gång i mars. Efter Kristus!

Kim Lantz

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar